när bilder kan ta dig tillbaka

Vissa bilder kan verkligen väcka liv i ens tankar. Det kan vara alltifrån fina människor eller... jordgubbar? Endast fantasin sätter dina gränser. Men i det här fallet syftar jag speciellt på resor och platser. Platser som kanske inte är så särskilt speciella, men som har blivit speciell på grund av att du har upplevt platsen tillsammans med någon som du tycker om. Men det kan också vara ställen som är väldigt speciella och alltid kommer vara det.

Jag kan fortfarande orientera mig bland de magiska gränderna på Naxos som vi orienterade oss runt i om kvällarna. Vi tappade bort oss. Gick vilse. Men det gjorde inget. Vi hade all tid i världen. Jag kan fortfarande se berget framför mig som vi försökte ta oss till i flera dagar för att se solen gå ner, men som vi missade. Jag kan fortfarande se utsikten, från den dagen vi äntligen tog oss upp till det där jävla (ursäkta) berget, och fick ta del av den underbara utsikten och solnedgången. 

Restaurangen på Paros där vi satt i flera timmar och iaktog allt som hände. Båtar seglade förbi, barn lekte vid klipporna, havsdoften som svalkade mot näsan. Folk kom och gick. Allt var så levande, men ändå låg det ett slags lugn över platsen. Det var så fridfullt trots all liv och rörelse.

Kyrkan vi besökte. Allt var så intensivt utanför, men bara för 5 minuter fick vi känna lugnet i den lilla ortodoxa  kyrkan i hamnen.

Jag minns när vi satt ute på verandan på Antiparos och drack absolut vodka under solens sista timmar och försökte skära upp en mango utan framgångar. Men det gjorde inget. 

Vår långa färd till Fjärilsdalen. Jag trodde aldrig vi skulle komma fram. Vi gick. Och gick. Och gick. Inte en fjäril så långt ögat kan nå. Det enda som syntes till var glittrande hav och lukt av grekiska getter. En tur på hästryggen upp i dalen. Det var magiskt. Det var kväll, men ändå värmde solen våra bara ryggar. Killen vi liftade tillbaka med. Du trodde du vi skulle dö, jag tänkte tänkte inte ens tanken. 

Festivalen som fyllde en hel nergången grekisk stad. Greker kom från närr och fjärran för att fira denna stora högtid.. och där var vi. Det var vår sista natt. Fyverkerier, soldater, grekiska präster, paradtåg, fest, våfflor. 

Jag älskar känlsan av semester och frihet. Vad som helst kan skita sig, saker kan gå fel... men man bryr sig inte. Tänk om den känslan kunde bestå till när man återvänder till verkligheten, vad enkelt allt skulle vara då.

 

 

 

Vilket underbart fin bild!
Var är bilden tagen?

Jag kunde inte låta bli att le och skratta när jag läste det här inlägget! Allting var så härligt!! Gud vad roligt vi hade. Fick tillbaka känslorna! Det får jag alltid när jag tänker tillbaka på vår resa! När vi badade till solnedgången! vi var så glada och hoppade runt och lekte med vågorna! Vi var så glada över att vara framme. och prästerna med sina stora hattar... sexiga män i kostym hahaha vi visste inte vart vi skulle kolla, dom var överallt! och när vi köpte badmadrasser... köpte billig supergod mat. brödet med tzatziki och pomfritt! haha så gott. dom fina restaurangerna vi var på! alla fina gränder! När vi satt på parken och blandade päronvodka med någonting som ett par alkoholister hahahahhahah.... men det absolut absolut bästa av allt var att jag var ute och reste med min allra bästa vän!