Tänk va, dä finns någe mer bortom dalarna. Tänk va jordän är stor.

Nä, ja ba skoja. Eller nej. Fast jo, det är sant. Men nu är jag äntligen i Sydamerika. I en annan del av världen. Ganska coolt ändå. Tre flygplatser, tre flygplan, flygplatsbyten, tre tåg och 30 timmar senare var jag framme. All by myself. Ganska stolt är jag allt. Det började dock krångla på Arlanda ca en timme innan check-in stängde. Då skulle jag tydligen ansöka om ett amerikanskt visum eftersom att jag skulle mellanlanda i Miami. Awesome. Det löste sig och efter det gick allt sjukt bra. Helt otroligt. När jag kom fram till Miami fick jag stå i en hejdundrans lång och svettig immigrants-kö på två timmar. Men det gick bra och jag blev godkänd. Det enda som var, det var att han tyckte jag såg svimfärdig ut så han bad mig hinka lite vatten. So I did. Nej men ärligt, jag var jättenervös, trött, svettig, uttorkad. Tur att han var så omtänksam. Just nu är hjärnan är i något slags tillstånd. Typ. Den ligger några timmar före, vilket betyder att man redan börjar gäspa klockan 3 och går och lägger sig klockan 9. Det bor en pensionär i alla.

Det är fruktansvärt underbart här. Inte för varmt, inte för kallt. Typ alldeles lagom. Kontrasterna är stora gentemot Sverige. Allt är typ inmurat. Alltifrån skolor och hus till parker.

Idag var vi ute och gick i en park som heter Nu Guazu. Vi hittade ett kinesiskt tempel mitt i allt. I sydamerika, ganska ovanligt. Väldigt fint.

Well, jag lever och mår bra. Lever loppan och så vidare. Här kommer en drös instagrampicz tillsvidare..