Coloured

 

Stockholmssiluett


Djurgården

 
 

Black n white


In school

Reslutat av en dag i skolan när kameran hänger med. Observera att blombilderna är tagna mitt i centrala Stockholm. Lite otippat. Idag är jag nöjd.
 
 

Black and white i Vasaparken



 
 
 
 

Home sweet home.../bättre sent än aldrig

Det här med att hålla sig uppdaterad är inte min starkaste sida. Jag som trodde jag skulle ha all tid i världen under mina 35 dagar i Sydamerika men nu sitter jag här mer än 2 veckor efter hemkomsten och får inte fram en enda mening, förutom att jag hamnade på sjukhus två gånger och kom hem 2 dagar senare än tänkt. 
Men jag har hunnit med så mycker mer än så. Alltifrån Foz do Iguacu och Sockertoppen, till en natt på Miami Hilton... helt spontanius liksom.

Jag är nog fortfarande där. Även om planet har landat så har inte jag landat. Har så mycket att berätta, bär på många solskenshistorier... men det tar vi en annan gång. Kan i alla fall bjussa på lite Sydamerikanska bilder. Just nu sitter jag och tycker synd om Sarisen som sitter i Paraguay med ynka 2 grader. Inte okej. Smakprov:

 
 

Selfportrait no.2

 

When Lellah-is-blue turned twenty

En fin vän fyllde år för typ 2 veckor sedan. Jag lovade ju att lägga upp några bilder, fast på ansiktsboken. Men nu hamnade de på bloggen istället. Så ja.. vad säger man? Bättre sent än aldrig?

Födelsedagsbarnet.

Världens finaste och blåaste tårta. 
 

Selfportrait


Dreamcatcher

Ibland händer det att man försvinner lite. Igår försvann jag från Falun och begav mig till Stockholm för viktigheter. Otroligt givande och spännande dag all alone. Men nu är jag back on track igen. Saker och ting börjar reda upp sig, det är så himla skönt. Min sommar är dessutom räddad!

Drömfångare kan vara det finaste som finns. I alla fall bland det finaste. Den stora drömfångaren har jag haft ett tag. I förrgår var jag in i en liten affär i Falun och hittade den pyttelilla. Så söta tillsammans. 





Bokeh in Falun


Vacker vän


Hjärtbokeh


 



 

Touch of Firenze


när bilder kan ta dig tillbaka

Vissa bilder kan verkligen väcka liv i ens tankar. Det kan vara alltifrån fina människor eller... jordgubbar? Endast fantasin sätter dina gränser. Men i det här fallet syftar jag speciellt på resor och platser. Platser som kanske inte är så särskilt speciella, men som har blivit speciell på grund av att du har upplevt platsen tillsammans med någon som du tycker om. Men det kan också vara ställen som är väldigt speciella och alltid kommer vara det.

Jag kan fortfarande orientera mig bland de magiska gränderna på Naxos som vi orienterade oss runt i om kvällarna. Vi tappade bort oss. Gick vilse. Men det gjorde inget. Vi hade all tid i världen. Jag kan fortfarande se berget framför mig som vi försökte ta oss till i flera dagar för att se solen gå ner, men som vi missade. Jag kan fortfarande se utsikten, från den dagen vi äntligen tog oss upp till det där jävla (ursäkta) berget, och fick ta del av den underbara utsikten och solnedgången. 

Restaurangen på Paros där vi satt i flera timmar och iaktog allt som hände. Båtar seglade förbi, barn lekte vid klipporna, havsdoften som svalkade mot näsan. Folk kom och gick. Allt var så levande, men ändå låg det ett slags lugn över platsen. Det var så fridfullt trots all liv och rörelse.

Kyrkan vi besökte. Allt var så intensivt utanför, men bara för 5 minuter fick vi känna lugnet i den lilla ortodoxa  kyrkan i hamnen.

Jag minns när vi satt ute på verandan på Antiparos och drack absolut vodka under solens sista timmar och försökte skära upp en mango utan framgångar. Men det gjorde inget. 

Vår långa färd till Fjärilsdalen. Jag trodde aldrig vi skulle komma fram. Vi gick. Och gick. Och gick. Inte en fjäril så långt ögat kan nå. Det enda som syntes till var glittrande hav och lukt av grekiska getter. En tur på hästryggen upp i dalen. Det var magiskt. Det var kväll, men ändå värmde solen våra bara ryggar. Killen vi liftade tillbaka med. Du trodde du vi skulle dö, jag tänkte tänkte inte ens tanken. 

Festivalen som fyllde en hel nergången grekisk stad. Greker kom från närr och fjärran för att fira denna stora högtid.. och där var vi. Det var vår sista natt. Fyverkerier, soldater, grekiska präster, paradtåg, fest, våfflor. 

Jag älskar känlsan av semester och frihet. Vad som helst kan skita sig, saker kan gå fel... men man bryr sig inte. Tänk om den känslan kunde bestå till när man återvänder till verkligheten, vad enkelt allt skulle vara då.
 
 
 

touch of balticum